Jag har inte bott i Sverige sedan 1990. Då var jag bara 20 år. Var inte särskilt insatt i politik då. Visste att sossarna gillade hög skatt för mina föräldrar hade eget företag och oavsett hur mycket de jobbade så var räkningarna alltid större än inkomsten… Mycket mer än så visste jag inte, men tyckte inte att jag behövde det för samhället jag levde i (förutom då kanske för hög skatt för farsan) var ett samhälle jag tog för givet och inte hade många problem med.
Den här artikeln är den första jag skrivit på svenska på 25 år. Kanske ordvalen och grammatiken inte är det bästa… Jag har också ”copied and pasted” fraser som kanske du som läser det här sa någon gång i en kommentar eller egen artikel, och du känner igen det. Om ni blir kränkta på grund av det ber jag om ursäkt. Jag försöker inte med den här artikeln visa att jag är någon slags skribent men en del ”copy and paste” var nödvändigt för att kunna kommunicera på min rostiga svenska vissa koncept som ni skrev mycket bättre än vad jag kunde ha kommit upp med. Jag står dock för allt i den här artikeln.
Jag har mestadels bra minnen från mina tonår. Var väldigt engagerad i skolan, musik, film, kultur, natur, en del sporter, vänner, fråga chans – ja, allt det vanliga.
Sen stack jag utomlands för jag fick en chans till det och kände mig äventyrlig. Av en eller annan anledning så tappade jag kontakten med Sverige som ett land och följde inte så noga vad som hände i Svearike.
Nu är det 2015. Min första flicka är på g om någon månad och jag har börjat fundera på att kanske en dag flytta tillbaks till Sverige. Sedan jag fick veta att frun min var gravid så började jag tänka på framtida planer som utbildning, osv.
Och där, för 7 månader sedan, började min återkontakt och införande med nutida Sverige.
Det införandet har varit en ”reality adjustment”.
Jag har vänner och bekanta i Stockholm, Göteborg, Malmö och Blekinge. Det började med att jag uppmärksammade mer vad de delade på Facebook. Sen frågor och svar – många frågor.
Började följa nyheter och läsa dagstidningar. För att få så stort perspektiv som möjligt på den genomsnittliga Svensson har jag läst och hämtat min kunskap från allt ifrån Fria Tider till ETC och lärt mig poänger och nyanser i alla politiska partier från SD till FI.
Sverige är ett land jag inte längre känner igen.
De myndigheter jag lärde mig respektera som tonåring har jag fått ett allt större förakt för. Kanske lite naivt så tyckte jag alltid att systemet i Sverige fungerade så länge alla insåg värdet av gemensam ansträngning – gemensam utdelning.
Vad hände med Sverige? Ett land där vi utåt sett står upp för mänskliga rättigheter och internationellt blivit ansedda som ”världsmästare”. Men idag, i praktiken, ser jag bara den, tyvärr numera så urvattnade, floskeln “allas lika värde” omvandlad till något absurt där svenskar inåt begår det ena grava övertrampet efter det andra. Jag pratar om kulturrelativism och identitetspolitik – en omvändhetens apartheid, ett parallelluniversum.
Jag pratar om någon slags absurd godhetsrace mot ett slutmål som bara kan resultera i totalkrash.
En omvändhetens apartheid vilken alltmer tillämpas i staten Sverige – där olika (oskrivna) regler gäller beroende på vem du är och var du kommer från.
När jag från andra sidan världen tittar in på Sverige får jag känslan av att vara i ett parallelluniversum. Ett parallelluniversum där politikers uttalanden låter som dialog från Sound Of Music medan hat bland folk i allmänt har brytit igenom ljudvallen. Som t.ex Henrik Schyffert som efter kritik twittade: ”Precis det där sa din mamma igår innan hon ville att jag skulle runkbajsa henne i munnen!”
Ett parallelluniversum där EU-migranter tillåts bygga upp hela kåkstäder, såga ner träd och orsaka outsäglig nersmutsning i våra stads- och nationalparker. Aldrig har väl någonsin förr frågan om hemlöshet varit så brännande? Inhemsk hemlöshet vinner inga poäng i godhetsracet. Hade någon för tio år sedan hört talas om förslag att koppla upp hemlösas byggen på kommunalt vatten och avlopp? Och trenden med att bemäktiga sig andras tomma hus? Hände nyligen i Landskrona. Bara helt sonika flytta in, använda andras kläder, sova i andras sängar och sälja prylar? För att kåken stått tom ett tag? Den är väl ändå någon annans? Polisen kunde tydligen inget göra. Regelverk!
Jag känner inte heller igen det parallelluniversum som beskrivs i en artikel i UNT från den 18 april, där vem som helst som ställer ner sin plastkasse på svensk mark, av Försäkringskassan kan anses “boende” och få tillgång till samma kommunala service och välfärd som den inhemska befolkningen. Felaktigt utbetalda bidrag kan inte krävas tillbaka. Bara av vissa. EU-migranter som uppgivit falska uppgifter om adresser får dock inte röras. Och vi bara fortsätter skylla på “regelverket” medan miljarderna rullar.
Jag förstår varför fler än en börjar tröttna på att snällt fortsätta betala sin beskärda del till ett samhälle som står, såvitt min lilla ekonomiska logik kan se, inför kollaps av bördan att ta hand om alla som säger sig behöva det. Men när alla hotell är fulla och tälten slutsålda och man inte kan packa in mer personer på flyktinganläggningarna kanske strömmen magiskt minskar?
För i detta parallelluniversum måste det har varit fest för vissa svenska privatföretagare som har blivit duschade av skattepengar – oavsiktlig socialhjälp till de rika. Det är ju inte flyktingarna som får slanten i slutändan utan privata aktörer inom hotellbranschen, mat, transport och utbildning och där kappvändare och opportunister skor sig feta på människors elände.
Bara i ett sådant här parallelluniversum använder politiskt korrekta nationalekonomer det resultatet som räkneexempel för att bevisa sina teser, och jag kan hålla med, den biten har gått bra! Svenskt näringsliv i vissa private sektorer går som tåget, stött av statliga pengar. Men godhetståget för flyktingar och invandring kom nog som en överaskning när alliansen gjorde sin kunggörelse.
Men det kanske inte borde vara så oväntat i och med att resultatet blev att statliga pengar som spenderas på flyktingar går direkt vidare ner i fickorna på massor av privata aktörer. Bidrag till folk i nöd utanför Sverige kommer aldrig tillbaka. Så alliansen i god korporativ-kapitalistisk anda kom på det perfekta sättet att tömma folkets skattekistor och ge pengarna tillbaka till de rikaste i Sverige, medan resten åkte på godhetståget mot destination Lika Värde.
Jag känner verkligen inte heller igen det parallelluniversum där människor skjuts i kriminella/politiska/religiösa uppgörelser. Där det görs den ena vridna och mer långsökta ursäkten efter den andra och skylls inte på förövaren men på svensken i allmänt eller på samhället. Ett samhälle som enligt tidningsrubriker inte “förser utanförskapet med jobb”. Men som givit “utanförskapet” samma gratis utbildning och andra förmåner och där det bara fortsätts pumpa in miljarder i utanförskapsprojekt utan tillstymmelse till förbättring. Eller ens en fullständig revision av åtgärderna. På ett magiskt sätt verkar systemet “inte upptäcka” utnyttjande, förfalskningar och kriminalitet.
Att i det läget behöva lyssna på intervjun med Annika Hulthén (S) där hon uttalar sig i samband med skottlossningarna i Göteborg i mars och tycker att “allt är lugnt” är för mig otänkligt. Händelser som chockade alla, utom möjligen då våra kära och genomgoda politiker, vilka prompt hävdar att brottsligheten minskar för så säger statistik, trots att de flesta jag själv känner inom skottavstånd till vissa av dessa områden tycker motsatsen. Man vill kanske gärna tro att det inte är riktigt så illa men vad vinner vi på att fortsätta tro att det är bara lugn och ro i Svearike? Då kan vi ju inte göra något åt det! En som torde veta; Roland Nilsson, tekniker på Nationella bombskyddet i Malmö, säger: “– Vi är uppe och tangerar förstaplatsen i Europa.”
Ett parallelluniversum där resten av världen ser Sverige som ett av de mest jämlika på jorden men där ultrafeminister gör stora rubriker om 9-åringar på allmänna simhallar. Ett universum där ultrafeminister tycker vi har åkt tillbaks till medeltiden och att Sverige har gått med stormsteg mot ett könssegregerat samhälle, ett könssegregerat samhälle av en typ vi tydligen inte har haft i modern tid i Sverige?
Allt, precis allt, är så diametralt motsatt det man själv vill leva efter. Känner man så pass starkt att man inte kan ta en svensk i handen, låta sin dotter vara kompis med en kille eller tillåta en nio-årig liten flicka gå på simlektion i kommunala simhallen, kanske man borde fråga sig om Sverige är rätt land att bosätta sig i? Eller rättare sagt kanske svenska myndigheter borde ställa våra blivande medborgare frågan istället? Obekväm fråga? Onekligen.
Allt det som vi i stora vida världen säger oss motarbeta – diskriminering, orättvisa och särbehandling ser vi mellan fingrarna med på hemmaplan. Vi näpser Saudi Arabien, och det tycker jag med all rätt, även om det kunde ha skett på ett smidigare sätt. Felet sker när vi inte sopar rent framför vår egen dörr först. Här hemma är det annat ljud i skällan. Vi tillåter föräldrar ta sina småflickor till hemländerna för att omskäras. Vi tillåter tonårstjejer åka iväg på vad de tror vara ännu en mysig semester men i verkligheten tvingas finna sig i att bli bortgifta. I många fall med betydligt äldre män vilka de aldrig ens träffat. Antalet tonårstjejer som halkat över balkongräcket är fler än en i Sverige. När tjejen gjort något som förargat en morbror eller bror, blir balkonggolven hala. Hedern upprätthålls från åttonde våningen.
Är det detta vad Sverige menar med ”lika värde” och jämlikhet?
När sedan goda människor som läkaren Lars H Gustavsson, bakar moralkakor på löpande band och i sin artikel i HD från den 17e april, höjer ett varnande finger gentemot de som är kritiska, och påstår att valet står mellan den “livsfarliga vägen eller den anständiga”???
Ska jag tolka det som att jag är oanständig för att jag inte anser det räcka med att ytan i Sverige räcker åt många, många fler? Som om ytan enkom skulle vara en lösning på problemen idag? Lika naivt som Reinfeldts uttalande i danska Politiken när han flög över Sverige och såg all outnyttjad areal … Men HUUUUR??? Ingen, inte Reinfeldt, inte Lars H Gustavsson, INGEN har kommit med något konkret förslag till lösning på just bostads-, skola- och jobbproblemen såvitt jag kan se efter 7 månader av studiös forskning på Sverige. Det är en sak att tycka att “nu måste vi alla kavla upp ärmarna och agera”, en helt annan hur …
Vem ska jag rösta på nästa gång det är val? Som svensk medborgare känns det som mitt ansvar att jag borde rösta. Vem ska bli den som tar våra problem på allvar? SD? Jag blir själv orolig när jag hör fler och fler tycka att SD är ett tänkbart alternativ. Och nu är det inte längre bara ”bonntölpar” utan bildning och världsvana som dras åt det hållet. Jag hör numera även välutbildade människor som rest och sett världen utanför anse SD som det enda alternativ om inget börjar hända – från höger som vänster. Inte rasister men vanliga människor som bara börjat bli oroliga. Som jag ser det så drar SD växlar på rädslan. SD högeligen struntar väl i om du “inte är rasist” eller varför du röstar, så länge du röstar. I det avseendet är de inte annorlunda något annat parti.
När jag reste utomlands var jag stolt över de värdegrunder jag tog med mig som ett arv av Sverige, en grundläggande human syn på mänskligheten. De starka hjälper de svaga. Fast nu känner jag det allt mer som ett flygplan som kraschar, där alla bara desperat famlar efter att hjälpa andra, och glömmer att sätta syrgasmasken på sig själva först. Ingen blir hjälpt om jag kollapsar av syrebrist i ett flygplan som är på väg i backen …
Sverige, ge mig för satan något parti som tar tag i de skriande orättvisor jag ser där idag. Tvinga inte mig rösta på SD. GE MIG ETT ANNAT ALTERNATIV, SNÄLLA?!
I 25 år har jag varit oengagerad. Inte längre. 25 år sen trodde jag att Sverige var ett av de vackraste länder i världen. 25 år senare vet jag att Sverige är så! Men oavsett hur vackert Sverige är kommer jag aldrig att utsätta min framtida flicka för en nation som har blivit så omvänd och knasig.
Jag hoppas att jag kommer att ändra min åsikt och att Sveriges regering och myndigheter och folk börjar använda sunt förnuft och inse vad dom står i mitten av, för om de inte gör de kommer de snart inte att se alls, för i kvicksand sjunker man snabbt…
Warewhulf 
Hej utlandssvensk!
Ja, som du har jag bott i utlandet i flera decenier. Men jag flyttade bara till Norge, närmaste grannland, så jag har varit tillbaka i Sverige s.a.s. varje år på besök. Det har väl skjett gradvis det du beskriver, men jag känner mig igen i mycket. Sverige kan inte vara “Världens samvete” – vi kan hjälpa några men inte alla -då går vi själva under. Ansvaret för världens elände är nog sammansatt. Den hänsynslösa och skenande nyliberala kapitalismen i kombination med skrupellösa diktatorer i fattiga länder som skapar social oro och i värsta fall krig. Inte underligt om folk försöker rädda sig och flyr! Men vad med den stora folkökningen som pressar fler o fler ut i fattigdom och misär? Detta beroende på religion och tradtion som tvingar kvinnor att föda, inte bara två, tre barn men kanske 7,8 och ännu flera. Vad skall det bli av med alla dessa överflödiga? Skall vi i de nordliga länderna tvingas ta emot jordens överskottsbefolkning?
Jag menar att RELIGION har fått alltför mycket att säga på senare år. Vem kunde tro det på 70-, 80-talet. Då trodde vi väl fortfarande att vi var på väg mot en mera upplyst och bättre framtid.
Här är en kommentar jag gjorde som svar på en fråga från en utlandssvensk facebook grupp som jag tycker är lämplig att dela här.
“Jag tror att förändringen inom de sista åren har att göra med mycket genomtänkt och finslipat propaganda som startades av alliansen och Moderaterna och lyckades att förblinda svenskarna just på grund av deras godhetskaratär. Och vänstern och sossarna hoppade på bandwagonen även om ekonomiskt sett så är den nya korporativa kapitalist invandringsekonomin helt mot en typisk vänster ekonomi.
Jag kan inte fatta hur sossarna accepterade detta. Kanske de moderata privat aktörerna har blivit så smarta att dom kan även lura vänstern?
En sak som gör att jag blir väldigt arg, is if I follow the money i det svenska ekonomiska hyckleriet. Sjuklövern säger “Vi ska ta in alla stackars flyktingar som råkar landa på svensk mark!” Det låter ytligt som ett väldigt “humant” tankesätt.
Men hur humant är det? Det kostar ju miljader av skattepengar med bostäder, mat, transport, nya bidrag, etc, etc. Men var går dom stålarna?
De flesta lakan går till privat personer som har connections till och med folk i regeringen. En regering som består av personer som bor på ställen utan flyktingar, många bakom security fences or walls. Personer som såvitt jag kan se har ingen empati överhuvudtaget utom för deras eget bankkonto.
Men de känner till den gamle goda godhetssvensken och genom en manipulerad media så får dom en stor del av befolkningen att faktiskt tro på att dom “hjälper” folk i nöd. Hur en hel nation can be hoodwinked into believing they are are being and doing good is an acknowledgment how ingenious this plan is for certain people and corporations to become super rich…
Nej det gör dom inte in the longer run, though, sure, some immigrants were/are being helped.
Det svenska folket hjälper privatpersoner att fylla deras privata konton med Sveriges skattepengar tills det är slut. Om dom brydde sig om folk i nöd så skulle de skicka hjälp till Nepal, men det gjorde de inte, för om hjälpen går utomlands så gynnar ju inte pengarna deras bankkonton…
Att sossarna inte insåg vad Moderaterna och alliansen gjorde i praktik förvånade mig. Nu kör de samma godhetsrace medan privatpersonererna blir rikare och rikare och sveriges välfärd går år pipan. Jo men visst behöver inte vi ha så hög välfärdsnivå om man jämför med alla andra stackare runt om i världen säger Reinfeldt. Jag undrar om han följer samma motto?”
Jag delade denna artikeln i några grupper för utlandssvenskar och har fått väldigt mycket feedback. Jag tycker att några av de kommentarer jag fått borde delas här och jag föredrar att göra så anonymt eftersom jag inte vet vad alla som skrev de ursprungliga kommentarerna tycker om att jag gör så. Om det fanns ett uppenbart stavfel som jag märkte så har jag korrigerat det men annars kopierat kommentaren i sin helhet. Om någon känner sig kränkt att jag gör så här eller tycker det är viktigt att också visa källa på kommentaren så kan ni skriva till mig direkt på warewhulf(at)gmail(dot)com. Om någon tycker att jag bara delar “positiva” kommentarer så är det inte avsiktligt eftersom responserna har varit i hög grad och mestadels positiv.
“Mycket, mycket bra. Din text andas sorg över att se sitt forna hemland förvandlas till ett främmande land. Jag känner samma sorg.”
“Mycket bra! Har en känsla av att under ytan så bubblar det, och ngt slags “vulkanutbrott” till slut bryter ut.. Bra bild med flygplanet där alla räddar alla utom sig själv dvs ingen! inom psykologin är det ju konstaterat att för att kunna ta väl hand om människor i sin omgivning, så måste man börja med att ta hand om sig själv.”
“Det florerar fler texter på FB, i samma anda som Ulfs, vilket visar att många är helt uppgivna över vad som händer med Sverige. Speciellt vi som med utlandserfarenhet troligen har andra ‘glasögon’. Måtte något hända snart, botten är nådd för länge sedan. Jag har fortfarande inte fattat varför svenskarna i Sverige inte reste sig upp som EN MAN, när DÖ blev känt. Det värsta som hänt i svensk politik de sista 50 åren.”
“Samma fråga har jag också ställt mig efter över 40 år – varför bryr jag mej! Men mitt hjärta är fortfarande i mitt hemland och det gör ont att se hur landet förändrats så starkt att det inte är detsamma längre, att det går utför och att de som byggt upp välfärden har det dåligt! Jag delade och fick faktiskt en kommentar – av en tysk!”
“Jag har en känsla av att detta naiva ‘dumsnälla’ sätt är typiskt svenskt. Blev vi inte lite hjärntvättade när vi blev ‘omvända till protestanter’ på 1500-talent?? Min familj var inte religös men andan var typ ‘vara så snäll som möjligt så är alla snälla mot dig’ vänd andra kinden till, bli absolut inte arg… Konflikträdsla osv. Jag fick gâ i terapi här i Frankrike för att lära mig säga nej och stopp eller ryta till, och då fick jag helt plötsligt uppleva till min stora förvåning, att folk fick mer respekt!!! Man kan faktiskt vara generös, hjälpa sina meddmänniskor osv utan att ‘ge upp sig själv’.”
“Känner så väl igen chocken, när man, som ung, blommande utlandssvensk med en gedigen folkhems-uppfostran i ryggmärgen stack utomlands, genom svängdörren, och efter något som bara kändes som fem minuter, men som ändå var decennier, vände sig om och såg kaos, destruction, en förändring lika chockerande och icke igennkänliggörande som Renee Zellwegers plastik-operation. Mycket bra skrivet! Took the words right out of my mouth!”
“Intressant analys, Ulf. När ska svenska politiker visa lite sunt förnuft? Ta en diskussion om vad Sverige mäktar med i internationella sammanhang. Nöden i världen är oändlig, så vi måste välja hur många och vilka och hur vi ska hjälpa. Och sedan ‘just do it’. Inte så svårt – gäller bara att fatta beslut och stå upp för dem. Det är det vi avlönar politiker för att göra.”
“Bra sagt! Har haft samma erfarenheter och tankar som du. Tack för att du skrev ner alltihop.”
“Helt suveränt skrivet. Jag har precis flyttat hem efter 25 år utomlands och relaterar helt och full med det du beskriver. Den här artikeln kunde bli en best seller. JAG DELAR.!”
“Jag flyttade 1988 då jag var 12. Så ganska likt din situation, inom 6 år. Du har fångat precis det jag har känt när jag försöker följa vad som pågår i Sverige. Känns mer och mer som det jag saknar i Sverige är svunna barndomstider, inte ett samhälle som fortfarande finns. Hemma är borta för mej nu.”
“Jag fyller på med mer politik; Enligt min åsikt är det nyliberalismens intågande i Sverige som har gett oss alla de här försämringarna. De rikas men fortfarande girigas ideologi som Reinfeldt så framgångsrikt introducerade. Klyftorna växer i takt med privatiseringarna. Staten spelar en mindre och mindre roll och skiter fullständigt i vissa marginaliserade grupper. Tyvärr har denna innegrej även drabbat vissa politiker i ‘socialistiska’ blocket. Den tid skribenten vurmar om (före 1990) hade Palme som underskrift. Sådana politiker finns inte idag. Tack för mig.”
“Eloge till dig. Du har fått med precis allt som jag skulle vilja säga till politikerna i sverige.”
“Det du skriver säger sanningen.. ”
“Nu känner jag mig inte ensam längre med mina tankar/känslor.”
“Jag kan tala om att fram till nu så har bara två kommenterat på min delning av din fina ‘Memoar’ sedan sent i eftermiddags. MEN det är två personer som är mer åt vänster och jag blev glatt överraskad över deras kommentarer! Svenskarna har vaknat!”
“Bra skrivet, men lite svårt för mig att följa 🙂 Tycker du missade de roliga dagisreglerna som finns men framförallt dem som FI föreslagit! Men erkänn att det ska bli intressant att se hur skuttan ska lyckas ta sig fram. För just nu känns det iaf för mig som att det inte finns någon riktning alls.”
” http://ledarsidorna.se/2015/04/den-tunna-bruna-linjen/ “
Väldigt intressanta synpunkter. jag känner inte heller igen “mitt“ Sverige. Jag har bott utomlands i 30 och det enda som känns tryggt och välkommet är min familj. Det är familjen som gör att jag hälsar på och vill vara i Sverige ett par veckor om året. Jag ser flra och fler tiggare på gatorna, hör talas om tonårs killar som rånar små 10 åriga flickor på deras Första Majblomma försäljning. Vuxna som ser mellan fingrarna när deras barn skräpar ner och att vi inte integrerar flyktingarna direkt i vårt samhälle. Det är bostads brist men varje dag i tidningen är 50 tals lägenheter till utförsäljning. Finns inga hyreslägenheter utan de tvingas tvingas köpa sin bostad och sen ligger det ändå en “hyra“ ovanpå räntor och amorteringar. Det är “finare“ att ha köpt sin lägenhet. Jag skulle kunna skriva lite mer , men känner att det räcker.
Lustigt. Vi är precis lika gamla och lämnade Sverige vid ungefär samma tidpunkt. Jag återvände emellertid till Sverige 1997 med förhoppningen om att det skulle fungera, vilket det inte gjorde på ett personligt plan då jag snabbt insåg i vilken riktning Sverige var på väg. Samma år blev frugan dessutom gravid med min första dotter, och jag var tvungen att välja om hon skulle födas och växa upp i Sverige eller om vi skulle återvända till Asien.
Redan då kände jag på mig att Sverige var på väg i en riktning som gjorde mig orolig. Jag sålde därför andelarna i mitt svenska företag och flyttade tillbaka till Thailand. Ett beslut som jag nu kan säga var ett av de bästa jag gjort. Efter det har jag haft väldigt begränsat intresse av Sverige och inte följt så mycket vad som händer rent politiskt.
Det var först förra året i samband med valet jag blev nyfiken på vad som händer med Svea Rike. Precis som dig står jag helt handfallen. Det är definitivt inte längre det Sverige jag växte upp i på 70- och 80-talet. Även om det redan då, enligt mig själv, började knaka i fogarna.
Under alla mina år har Sverige varit en referensram och det har ibland varit lätt att anklaga andra länder för att vara bananrepubliker. När jag nu tittar på Sverige är bilden en annan. Allt från politik till arbetsmarknad ter sig som ett stort skämt, fast med humorn utelämnad. Hur kunde det gå så långt utan att någon reagerade? Att svenskar är konfliktsrädda är ingen nyhet, men att självmant ge upp sitt land och samtidigt tacka för det är absurt. Och det känns som om det är exakt det som har skett.
Mina barn går nu i en internationell skola med elever från alla världens hörn. Det kostar skjortan men är väl värt det. Det existerar NOLL rasism och mobbning i deras skola. Varför? För att de umgås på lika villkor och har ansvarsfulla föräldrar som lär dem hur man visar respekt och agerar med sunt förnuft. Många av dessa barn tillhör även olika religioner, men det påverkar inte deras vardag. Deras utbildningsnivå är dessutom ljusår från det svenska snittet av vad jag sett och hört.
Sverige är kört i botten och hur mycket jag vrider och vänder på det tror jag inte att det kommer att bli bättre. Jag har i stort sett inga band till Sverige längre, bortsett från ett fåtal släktingar, så jag kan inte säga att jag bryr mig speciellt mycket. Men det är synd att ett land som en gång faktiskt var ett av de bästa länderna i världen, och ett föredöme på många plan, är på väg mot en katastrofal framtid.
Tack för att du satte ord till mina känslor. Jag har bott utomlands, permanent, sedan 1984 och jag är helt förskräckt över hur det verkar vara i Sverige numera och hur vi behandlar varandra. Jag har kommit på mig själv att tveka när jag blir tillfrågad varifrån jag kommer den senaste tiden. Jag brukade säga att jag var svensk och känna mig stolt över det. Numera tvekar jag och kallar mig sedan för europee. Man skäms ju! Sverige har blivit som en Science Fiction film man ser på bio. Jag känner inte igen mig alls och tar faktiskt avstånd till det jag ser och hör numera. Det gör mig faktiskt väldigt ledsen.
Som utlandssvensk bosatt i Norge kan jag bara hålla med, jag kænner inte længre igen Sverige och det gør før den delen många norrmæn jag kænner inte hæller.
Ditt inlägg är mycket intressant. Efter 45 år i Italien funderar jag på att återvända “Hem” men det jag läser om Sverige gör mig osäker.Jag tänkte på tryggheten i Svergie när man blir äldre,men det tycks vara mycket otryggt för de äldre i Sverige idag. Idag berättade min städhjälp att i Rumänien där måste alla även , romer, betala för el och vatten inget är gratis. Men i Sverige där får man allt gratis.
Tack Ulla,
Min mamma är 68 och hon jobbade 12 eller mer timmar om dan hela sitt liv. Hennes minimala pension räcker till hyra, el, vatten, mobil och den billigaste maten hon kan hitta. Om hon vill ta tåget till Malmö för att hälsa på sin dotter måste hon låna pengar. Det är Sverige idag för väldigt många pensionärer.
Vi växte ju upp i samma Sverige och jag lärde ju till och med känna dig innan du lämnade Sverige, så jag vet vad du menar med Sverige då och nu.
Jag ser själv samma problem som du nämner om hur det var och hur det är nu, och jag vill lägga till ytterligare ett stort problem: skolsystemet. Skolan var bra när vi gick i skolan, men nu är det systemet helt förstört på grund av för mycket daltande och “konflikträdsla” eller vad man ska kalla det när de anser att barn inte tål konkurrens och man därför inte ska få betyg före sjätte klass (eller hur det är numera).
Jag föredrar definitivt att mina barn går i skola i Mexiko och inte i Sverige. Här i Mexiko får barnen betyg varannan månad sedan lekskolan, så de lär sig att anstränga sig och inte slappna av. Det gör att dem som anstränger sig kan se resultatet av sina ansträngningar (eller avsaknaden av ansträngningar), och det dröjer inte till sjätte klass innan det går att se vilka betygen blir. Då är det ju praktiskt taget för sent att reparera ett svagt ämne. Visserligen kan man ju ana hur det ligger till, men det svenska systemet gör det lätt att tänka att “det löser sig senare, det är ingen brådska”.
Jag brukar inte hålla med om uttrycket att “Det var bättre förr”, men när det gäller Sverige så stämmer det alldeles för bra.
Tack Ulf. Jo vi har väl kännt varandra runt 26 år nu. Jag är medveten om skolan men känner ingen som går i skolan nu eller är lärare så jag kände att jag kunde inte kommentera på det i artikeln eftersom jag inte har någon som helst erfarenhet av tillståndet i den svenska skolan “on the ground” så att säga. Allt annat har jag antingen upplevt själv när jag besökt Sverige eller fått höra av vänner som oavsett rätt och fel har sagt hur de upplever det och om det är många med ungefär samma opinion, som jag också litar på, har det vikt för mig.